The Circus has left the city, but the clowns are still here…

Scrumptious3Vi har precis lyssnat till hur den berömda HR-modellen (the Dave Ulrich model) ledde till en del oönskade konsekvenser och varför den endast verkar fått ha fotfäste i väst.

Många är de organisationer som fortfarande väljer att ha sin HR-verksamhet uppdelad i en Business Partners (BPs), en Shared Service Center (SSCs) och Center of Expertise (CoEs) del. Våra värdar för dagen verkar helt förbluffade över det faktum att så många företag hakat på denna trend trots att företag efter företag har vittnat om det faktum att SSCs oftast fungerar relativt väl, men nästa alltid på bekostnad av både HR BPs och CoEs tillkortakommande.

De har, nämner de, studerat och tagit till sig de få rapporter och ärliga beskrivningar om vad som gått bra och mindre bra och därefter dragit slutsatsen att denna modell inte är någonting för dem.

Att få till en effektivit Shared Service-enhet efter åtskilliga investeringar i både tid och pengar verkar inte vara problemet. Men. De tänkta besparingarna verkar dock aldrig inträffa, men precis som vid all annan outsourcing så är det kontrollen på kostnaden (ibland kvalitet)som säkerställs. Alltså inte samma sak, spara & effektivisera vs att i förtid veta vad den fasta kostnaden är. Inte att förväxla, men heller inte alltid det sämsta.

Det är BP-rollen som får ta mest stryk. Cheferna och medarbetarna tycker att kvaliteten, professionalismen och kunskapen har urholkats. ”Det har vare sig blivit snabbare, bättre eller billigare”. Mycket på grund av att resurserna blivit färre i och med att de två andra enheterna skulle ta del av HRs gemensamma head count. De allra duktigaste och mest erfarna HR specialisterna sökte och fick tjänsterna på CoE och kvar blev gårdagens administratörer och de mer juniora HR konsulterna fast nu uppgraderade med titeln HR BP.

…vänligt men bestämt, säger vår föreläsare. ”Att alldeles säkerligen var det inte så här Ulrich tänkte sig att rekryteringen och fördelningen av resurser skulle ske, så ingen kritik mot honom. Utan, fortsätter hon, problemet är när de bokstavstrogna modellurtolkarna började praktisera, så blev det fel på vägen”. Som resultat, cheferna är mer missnöjda, HR har blivit ett lätt byte för missnöje och kompetensen inom skråt har långsamt men säkert blivit sämre i de organisationer som annamat modellen. Visste ni, säger vår värd förskräckt, att den allra frekventaste ’kunden’ hos HR-direkt är HR BPs”! Döm om hennes förvåning när vi alla i kör svarar med ett rungande ja…

Till middag har vi blivit ombedda att förklara varför vi tror att så många företag fortsätter att hålla kvar vid den här modellen om vare sig chefer, medarbetare eller ekonomiavdelningen kan se några vinster med den. Varför HR-direktörer inte kämpar med näbbar och klor för att återställa status och affärsdriven taktisk HR. Härligt nog så har vi fått med oss frågeställningarna utprintat på ett kritvitt papper så att inget missas och inga missförstånd kring hur vi bedriver affärsverksamhet i vår del av världen ska kvarstår efter den middagen som nu väntar.

Ett axplock av frågorna:
– Vad förväntar sig våra chefer av en strategisk affärspartner?
– Vad blir de oftast besvikna på om förväntningarna inte infrias?
– Blir inte HR BPs support oftare till de allra högsta cheferna och mindre så till de viktiga mellancheferna och personaltäta teamledarna?
– Blir inte CoEs ett problem av många uppenbara skäl? Om alla specialister och seniora HR-människor är i en och samma pool, vad händer med
mentorskapet till de yngre mer juniora kollegorna och vad är den reella affärsnyttan av det de skapar alltefter det att tiden går?
– Kan processer bli riktigt vitala om de skapas i satellitliknande små bubblor?
– Hur förhindrar man, citat “that so many CoEs became somehow self-contained; no
longer serving internal customers, but instead trying to justify their rather high
costs by producing lots of new products and continual changes to current HR
processes, tools, and products unsolicited by the business or by BPs.

Det härliga ryska talesättet (som jag lärt mig av mina lettiska kollegor) “The circus has left the city, but the clowns are still here” blir mer och mer svårförklarat under det att den allt annat än svårsmälta maten intas.

//Katarina

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s