Mentorträff

HelenelundMentor & Adept. Själva begreppen känns som rena grekiskan. Mina adepter och jag är ‘frukostkompisar’, men helt ärligt så är inte det heller en rättvisande beskrivning då de är ambitiösa personer som förvaltar tiden på våra träffar på ett klokt sätt och själva frukosten är sekundär.

Adept eller adeptus på latin – en person som uppnått ngt alternativt särskilt utvald lärjunge till viss lärare. Hur 2013 känns det?

Mentor, namn på en av Odysseus´ vänner, som bl a bistod dennes son Telemakhos med goda råd alternativt person som har hand om en yngre persons uppfostran och utbildning (Handledare, lärare). Inte helt lyckat det heller då det oftast handlar om ett ömsesidigt utbyte.

Skriver sällan om mina mentorträffar av flera anledningar, men har av flera orsaker haft anledning att tänka på denna typ av arbetsträffar i och med att jag avslutat två mentorrelation i ingången av den här sommaren, fortsatt med en och påbörjat en annan från och med i idag.

Även om ingången ofta är mentor- och adeptrelation ska innefatta såväl ledningsstöd som personlig utveckling, så har de vid sidan av detta skiljt sig otroligt mycket i sin karaktär. Mycket beroende på de olika personligheterna jag fått förmånen att följa, men även då deras utmaningar som de stått inför såväl som deras organisationer har varit vitt skilda. Det är ett ömsesidigt lärande, där både mentorn och adepten får nya perspektiv och där sekretess är en självklarhet

Jag har fungerat som samtalspartner, en som lyssnar och diskuterar olika frågor, men även den som bjuder på mina erfarenhet och har fört in mina adepter i mitt nätverk. I bästa fall har hag även lyckats vara uppmuntrande och ett stöd för adeptens motivation.

Att inleda ett mentorskap är att starta en process, som på många sätt kan vara ömtålig. Processen
måste få ta tid. Jag har hört mig själv rekommendera att ett mentorskap ska vara minst 1½ år om personkemin är rätt. Att båda parter måste vara rädd om den process som pågår och avsluta den lika formellt som de en gång startade den har jag idag blivit varse.

Det har varit ett sant nöje och en ära att få ha varit med på de här kapitlen i mina adepters yrkesbok. Nu kommer de att fortsätta skriva sin historia och vi kommer att hålla kontakten på ett nytt sätt. Ser med spänning fram emot att följa deras framfart och är samtidigt tacksam att ha fått tillbaka lite frukosttider i min ordinarie arbetskalender. Allt annat vore att ljuga.

Idag dock, lite vardagsrealism från ett frukostmöte med en frukostkompis inte helt långt ifrån Sveriges Silicon Valley.

//Katarina, som verkar ha tagit med mig åskan och det fuktiga vädret..

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s