Har i veckan haft anledning att påminna mig om att kulturella skillnader är något av det som gör allt resande likväl som HR-arbetet väldigt intressant, men även tidvis utmanande. Sitter på flygplatsen i Hongkong och hoppas att tyfonen ska ge med sig så att jag kan flyga hem, men samtidigt tacksam för lite egen tid och tid för reflektion efter en otroligt kontaktintensiv vecka. (Vi får se om/när deras för dagen otroligt lynniga wifi lyckas publisera det här inlägget.)
Tålamod
Tålamod kanske är den allra viktigast nyckeln för att lyckas i många kulturer utanför vår egna. Tyvärr inte alls min OS-gren. Tappat tålamod kan direkt leda till att någon av ens kinesiska kollegor tappar ansiktet, vilket givetvis aldrig är bra. Att skapa en avspänd miljö, småprata lite och gärna ta omvägar till de väntande mer seriösa diskussionerna, brinnande ämnen och eventuella kravställningarna kan ofta förbises.
Kinesisk byråkrati och hierarki gör det ibland något svårnavigerat och inte alltid tidseffektivt. Men att ha ’rätt’ beslutsfattare i rummet kan definitivt påskynda beslutsfattandet. Pauser och för oss obekväm tystnad är att räkna med i alla möten, de kan mycket väl vara ett bra sätt att få stressade västerlänningar att antingen ge vika eller släppa frågan helt och hållet.
Tappa ansiktet
Kinesiskkultur är precis som så många andra asiatiska kulturer inte överdrivet mycket för konfrontationer. Att skapa uppenbara och ofrånkomliga konflikter som generar andra och får dem att ’tappa ansiktet’ är inte en helt lyckad taktik. När någon väl tappat ansiktet, blir det mer eller mindre omöjligt att fortsätta arbetsrelationen.
Hur undviker man då detta? Genom att vara aningen otydlig i vad man egentligen tycker eller vad man inte håller med om. Genom att vara beredd på att ord som kanske och vi får se dyker upp allt som oftast i beskrivningar och svar.
Det underlättar givetvis betydligt om man lär sig situationsanpassa sitt sätt att kommunicera oavsett vad du kan tycka om det. Utmaningen är att ändå få fram ditt budskap och hålla fast vid detta. Om du dessutom klarar av att inte tappa humöret och inte återupprepa eller pressa sina kinesiska kollegor på svar eller utehängande frågeställningar som de verkar undvika eller inte vill svara på, så kommer det i och för sig ta längre tid, men frågan behöver nödvändigtvis inte ’stängas’ för all framtid.
Mat
När maten beställs in och erbjuds, tacka ja, till allt. Om du sedan inte vill ha något av det som kommer in på bordet eller inte orkar äta upp, lämna kvar det orört. Det är helt ok att inte äta av allt och lämna mat utan att någon tar illa vid sig.
Lika olika
Konklusionen över de sista fem dagarna är att några av de egenskaper som vi tillskriver våra svenska chefer allt som oftast; otydliga, beslutsfäiga och konflikträdda borde göra dem perfekta för ett hållbart, framgångsrikt och roligt samarbete med sina kinesiska gelikar. För roliga är de, eller så har vi bara samma typ av humor. Har skrattat befriande mycket dagarna i Shekou.
//Katarina
augusti 30, 2013
Kategorier: Uncategorized . Etiketter:HR på resa . Författare: Katarina Berg . Comments: Lämna en kommentar